Vad trodde C. S. Lewis på innan kristendomen? Intervju om doktorsavhandling med Lilia Lindén
C. S. Lewis är allmänt känd för Narnia-serien men var också en tänkare som brottades med andliga och existentiella frågor innan sin omvändelse. Lillian Lindén föreslår en ny tidslinje för Lewis filosofiska utvecklingsskeden innan han blev kristen.
C. S. Lewis är mest känd som en kristen författare, men innan sin omvändelse till kristendomen i början av 1930-talet var han ateist. Lindéns doktorsavhandling undersöker idealismens personliga betydelse för Lewis och erbjuder nya synvinklar till Lewis filosofiska och andliga utveckling. Framför allt är Lindén intresserad av Lewis personliga förståelse: ”Jag försökte förstå hur Lewis uppfattade idealismen, vad den betydde i hans liv och vad han menade när han sade att han var idealist”. Lindén föreslår en tidigare datering av Lewis övergång till idealismen än vad forskare hittills tänkt sig. Hon föreslår också en senare datering för Lewis övergång till solipsism/panteism.
På väg mot en personlig livsfilosofi
Lewis idealistiska fas inföll på 1920-talet, ca tio år innan han blev gudstroende och kristen. Lindén fokuserar på denna livsperiod som innefattar Lewis studietid i Oxford i stället för hans omvändelseprocess eller tiden efter han blivit kristen: ”Jag har lämnat den perioden åt andra, det finns så många som skrivit om tiden då han blev gudstroende och kristen, och jag har tyckt att det intressantaste varit att gräva i vad han trodde innan det”. Lindén påpekar att den långa period som Lewis ägnade åt för att skapa en personlig filosofi genom idealismen kom att bära frukt i hans senare religiösa liv: ”Det är jätteintressant att han kom in i kristendomen från en helt annan bakgrund, han kunde ta med sina tidigare föreställningar av Gud och beskriva Gud på ett annat sätt än det traditionella; det är det som gör honom så fräsch också – han har en egen infallsvinkel”.
Mycket av existerande forskning kring Lewis är baserad på hans självbiografi Surprised by Joy från år 1955, men Lindén påminner att Lewis i memoaren skådar sitt tidigare liv genom ett kristet perspektiv: ”Han skrev [boken] som kristen och infogar många kristna ordvändningar i texten, men han var ju inte kristen och trodde inte på Gud då tidigare, och detta har lett många forskare på fel spår”. Därför ville Lindén bilda sig en egen uppfattning av Lewis liv och filosofiska faser: ”Det gällde att läsa texterna jättenoga, speciellt de mer nyligen upptäckta källorna. Det blev att skala bort den uppfattning jag hade från förut och se på de tidiga källorna med nya ögon, och sedan ställa frågor till texten.”
Glädjens gåta sporrar vidare
Lewis blev så småningom ateist efter att hans mor gick bort då han var tio år gammal, något som lämnade djupa spår. Dock upplevde han existentiella tillstånd som han inte logiskt kunde förklara; glädje eller längtan var något obeskrivbart som han försökte greppa filosofiskt, liksom en utanför kroppen-upplevelse i skyttegravarna under första världskriget. Lewis sökte bygga sig en livsfilosofi utan att halka in på religion: ”Frågan för Lewis var hur han kunde förstå tanken om ’glädje’ i en raffinerad form utan att få med Gud på köpet”, säger Lindén. Till en början var Lewis realist, men under sina studier i Oxford drogs han till idealismen. Lewis inspirerades framför allt av 1600-tals filosofen George Berkeley men också t.ex. av idealisten F. H. Bradley samt Samuel Alexander.
”Den absoluta idealismen handlade för Lewis om en idealvärld, det är denna värld som är själva kärnan, inte frågan om det finns en Gud, en Världsande eller vad han kallar the Absolute Mind. Senare insåg Lewis dock att the Mind, Sinnet, är väldigt likt en person, även om han så långt som möjligt inte ville medge denna likhet”. Lewis var kreativ i sitt filosofiska arbete, ”han plockade in de bitar han ville ha”, säger Lindén. ”Lewis blev inte immaterialist som Berkeley; han tänkte alltid att om vi upplever något så finns det ett skikt under upplevelse och materia. Men vad detta substratum är, det kunde han inte helt säga”.
När blev Lewis först idealist?
Tidigare datering av övergången till absolut idealism år 1923–24 har baserats på likheten till realism i Lewis texter. Lindén påpekar att den absoluta idealismen också har drag av realism; Lewis såg universum som verkligt och att de existerande tingen uttryckte det Absoluta. Även om Lewis filosofiska ståndpunkt skiftat så verkade allt tillsynes oförändrat på det praktiska planet, något som bidragit till den senare dateringen. Lindén menar att belägg finns för en tidigare datering baserat på både Lewis kurslitteratur från 1921–22, hans dagboksanteckningar och litterära alster. Också Lewis handstil kan belysa övergången; grafologen Charlie Starr har noterat en dramatisk förändring i Lewis handstil mellan år 1922–25. Denna period var avgörande på många sätt för Lewis: ”Lewis absoluta idealism sammanföll psykologiskt med den period i hans liv då han var mest osäker; han skulle ta ut examen från Oxford och det tog honom tre år att få ett fast jobb”. Likaså daterar Lindén den slutliga övergången till solipsism/panteism mycket senare än vad man tidigare tänkt. Hon menar att den skedde som följd av en längre process som sträckte sig från 1924–28 där George Berkeleys tanke om en allsmäktig, skapande Ande och upplevelsen av glädje var central.
The Great War – den stora debatten
Ytterligare en omdatering som Lindén föreslår är början av the Great War – en het filosofisk debatt mellan Lewis och studiekamraten Barfield – till 1927. Lindén arbetade med odaterade brev från debatt-åren, jämförde dem med annan brevväxling samt Lewis dagböcker för att se hur innehållet koherent passade ihop. Karaktären i några brev fångade hennes uppmärksamhet: ”Jag hängde upp mig på tonen i ett par brev; de lät inte som tonen för slutet av en debatt, utan som början på en debatt”, något som fick henne att kasta om ordningen och omvärdera tidslinjen.
Lewis kunde nu återvända till Berkeleys tanke om en aktiv Ande som orsaken till all materia, och därigenom senare ta steget över till gudstro och kristendom
Lindén ville också granska debattens orsaker. Owen Barfield hade blivit antroposof, något som Lewis filosofiskt sett hade föga förståelse för: ”Forskare har tänkt att Great War-debatten handlare om ’fantasin’ generellt. Jag hade svårt att förstå varför fantasin som begrepp skulle ha orsakat så stor debatt, samtidigt som Lewis sagt att Barfields antroposofi var skälet till tvisten. De här bitarna har helt enkelt inte passat ihop, och då man läser breven noga så inser man att de handlar till mycket om Barfields antroposofiska syn på fantasin”.
En relaterad fråga som Lindén begrundat är varför Lewis gav Barfield hedern för den egna övergången fullt ut från realism till idealism när han blev panteist. Lindéns teori är att Barfields roll endast var indirekt; Lewis kom genom Barfield i kontakt med Rudolf Steiners tankar om materialismen, något som var den egentliga katalysatorn. Lewis tyckte inte om Steiners ockulta period och inte heller om att hans vän Barfield hade bekänt sig till antroposof. Men Lewis tog till sig Steiners kritik av materialismen och utvecklade den: ”Lewis kunde äntligen överge materialismen”. Lewis kunde nu återvända till Berkeleys tanke om en aktiv Ande som orsaken till all materia, och därigenom senare ta steget över till gudstro och kristendom.
Ett detektivarbete och en psykologisk djupdykning
Avhandlingen är en fascinerande resa in i Lewis ungdomstid och filosofiska utveckling. Lindéns omläsning av källor och existerande forskning är ett finstilt detektivarbete som tar i akt både Lewis akademiska och personligt psykologiska skeenden samt behandlar filosofiska ramverk på ett ekonomiskt sätt, utan att överdrivet snöa in sig på filosofiska abstraktioner. Lindén påminner att nytt material gällande Lewis uppdagas och publiceras alltjämt; detta gör Lewis till ett intressant forskningsmål även i framtiden.
Lindén, Lilian: C. S. Lewis and Idealism. Åbo Akademi University Press, 2024.