Mot det okända och bortom? – Pro gradu-intervju med Laura Brännkärr-Väänänen

I och med de nya utbildningsreformerna har även alternativa sätt att skriva akademiska avhandlingar varit på tapeten. En mycket diskuterad fråga är huruvida pro gradu-avhandlingar i allt större grad skulle skrivas i artikelform istället för det traditionella formatet. Även provsmakningar i praktiken har redan gjorts, varav Laura Brännkärr-Väänänens gradu Grundtillit i teologiska livsåskådningsstudier. En operationalisering av Tage Kurténs livsåskådningsteori (2018) är ett exempel.

Man kan säga att Laura Brännkärr-Väänänens gradu är dubbelt exceptionell då den inte bara är skriven i artikelform utan också som en del av ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt, VaccAtt, mellan ÅA-teologer och -psykologer, samt Åbo universitet och några andra samarbetspartners. Avsikten med projektet är att utreda huruvida och hur människors livsåskådningar påverkar deras attityder i frågan om vaccinationer. Brännkärr-Väänänen själv är speciellt intresserad av att bättre förstå det polariserade klimatet i svensktalande norra Österbotten ur en livsåskådningssynvinkel.

En ny metod i utveckling

Ett av VaccAtt-projektets mål är att utveckla en empirisk metod att undersöka livsåskådningar baserad på professor emeritus i teologisk etik och religionsfilosofi vid ÅA, Tage Kurténs livsåskådningsteori. Brännkärr-Väänänens egen undersökning bidrar till detta försök att testa Kurténs teori i praktiken genom en enkätundersökning som utfördes bland ÅA:s studerande och personal.

– Vår hypotes är att livsåskådningar påverkar vaccinsattityder och vi behöver ett instrument för att kunna testa den. Min gradu var ett första steg för att utveckla ett sådant instrument.

En viktig utgångspunkt för metodutvecklingen utifrån Kurténs teori är konceptet om en grundläggande tillit hos människan. Kurténs idé är att varje människa grundar sin livsåskådning och sitt moraliska aktörskap på en tillit till någonting; föremålet för tilliten kan vara till exempel en högre makt, sig själv eller gemenskapen. Således blir VaccAtt-projektets mål på denna front att reda ut var denna tillit är förankrad och om de olika vaccinattityderna har en anknytning till en viss slags tillitsförankring. I kärnan av denna frågeställning står utmaningen i att undersöka på vilket sätt människor har valt att lita på något, på ett så grundläggande sätt att de själv inte vet om sin tillit.

Kurténs tillitskoncept, och således även Brännkärr-Väänänens arbete, hör till den nordiska livsåskådningstraditionen med början hos Anders Jeffner. Denna tradition skiljer sig från till exempel den traditionen man följer i Helsingfors på det sättet att den inte kategoriserar begreppen livsåskådning och religion separat, utan räknar religionerna under definitionen av en livsåskådning.

Bild: Satu Karmavalo

Allt började med ett tips från en vän…

När Brännkärr-Väänänen började fundera på sin gradu fick hon ett tips av en bekant om ett forskningsprojekt som skulle möjligen kunna erbjuda ramar för ett graduarbete. Denna möjlighet förverkligades dock inte, men Brännkärr-Väänänens intresse hade väckts. Hon upplevde att en gradu i samband med aktuell forskning var någonting för henne, och efter några efterfrågningar hittade då hon och VaccAtt varandra.

Själva graduprojektet upplevde Brännkärr-Väänänen givande och intressant, men även passligt krävande. Att skriva en avhandling som en del av ett större forskningsprojekt satte enligt henne på ett helt annat sätt gränser för arbetssätten och innehållet jämfört med ett självständigt arbete.

– Fördelen med att jobba med projektet var att jag visste att det finns andra människor som håller på med samma ämnesfrågor. Det motiverade mig att veta att jag kan hållas ansvarig inom gruppen när jag måste göra min bit för att gruppen ska må bra. Men samtidigt var det en utmaning att inom de striktare ramarna hitta det som är relevant för den boxen man jobbar i och hålla sig till det.

En annan utmaning som Brännkärr-Väänänen nämner var att kombinera spetsforskning med de traditionella pro gradu-seminarierna. Eftersom det i hennes avhandling var frågan om ett nytt sätt att arbeta inom den systematiska teologin, som dessutom ännu är i ett tidigt utvecklingsstadium, hade de andra seminariedeltagarna litet att säga om själva sakinnehållet i hennes arbete, samt om strukturen hur det skulle se ut.                                                                                                                                                                             

Efter graduprojektet har Brännkärr-Väänänen arbetat som en forskningsassistent för VaccAtt, och siktar på att fortsätta som doktorand inom projektet. I sin fortsatta forskning tänker hon fördjupa sig i livsåskådningsrelevanta och existentiellt betydelsefulla aspekter av livsåskådningen som påverkar vaccinattityderna.

Bok kontra artikel

När det gäller frågan om pro gradu-avhandlingar i artikel- kontra bokform framhåller Brännkärr-Väänänen att båda har sina sidor. Enligt henne skulle en avhandling i artikelform vara speciellt nyttig för dem som siktar på en forskarkarriär.

– Artiklarna är ju det som den akademiska världen nästan bara kräver. Alla vill veta vad man har publicerat och om man inte har publicerat något är steget större att börja skriva artiklar för att få finansiering. Allt hänger samman.

Utifrån sin egen erfarenhet lyfter Brännkärr dock upp den utmaning som en artikelgradu sätter på grund av att den inte ännu är en etablerad praxis. Till skillnad från traditionella avhandlingar finns det inte ännu regler om hur texten ska byggas upp eller handböcker över hur det lönar sig att gå till väga med skrivprocessen. Dessutom kräver en bra artikel mycket av skribenten, när innehållet blir mera koncentrerat och man ändå ska kunna följa tanketråden i den.

– Man ska inte låta sig luras av längden. Det tar bort tiotals sidor att skriva en artikel istället för den traditionella avhandlingen, men däremot krävs samma innehåll. För mig skulle det varit lättare att skriva en åttio sidors gradu, för jag visste hur de ska se ut. Jag var tvungen att sätta upp mitt arbete på ett helt annat sätt än de vars processer jag följt med. Och innan jag fattade det tog det nog sin tid.

Avsaknaden av handböckerna och århundradens erfarenhet om ett visst slags skrivprocess är enligt Brännkärr-Väänänen inte heller bara studerandes utmaning, utan även handledarna och granskarna står inför ett obekant område. Innan praxisen etableras och integreras i systemet finns det en viss osäkerhetskoefficient med i hur prestationerna ska bedömas.