Pro gradu -avhandling: Livsåskådning som dödar, eller…?

Artikeln behandlar vissa drag i den livsåskådning som den kontroversiella biologen Richard Dawkins uttrycker i sin populärvetenskapliga litteratur. Skribenten påpekar att Dawkins förhållningssätt till livet har missförståtts. Bl.a. bygger hans moral på ett situationsetiskt tänkande (att moral är så invecklat att varje situation bör prövas för sig) och inte på ett genetiskt deterministiskt tänkande. Han samhällssyn är inte heller ”deterministisk” utan förespråkar altruism som det grundläggande för ett gott samhälle. I ljuset av dödsskjutningarna i Tusby den 7.11 2007 frågar skribenten om en ”naturvetenskaplig” livsåskådning, som Dawkins representerar, kan ha bidragit till det som skedde. Hans bedömning är att detta inte är sannolikt och att en livsåskådning som Dawkins representerar skulle med större sannolikhet motverka sådana våldstendenser.

Det är välkänt att gamla religiösa system ofta får ge plats för ”modernare”, icke-religiösa livsåskådningar bland dagens människor. En av de livsåskådningar som ofta nämns i debatter samt i nyhetsartiklar är livsåskådningar som är förankrade i naturvetenskapen. I dessa spelar framförallt evolutionsteorin en stor roll i att beskriva livets beskaffenhet. Dessa livsåskådningar går ofta under benämningarna darwinism, sociobiologi, biologism eller scientism. I vissa kretsar, bl.a. inom kyrkliga, finns det ett visst kritiskt förhållningssätt till dessa livsåskådningar. Många anser att det finns något med dessa livsåskådningar som känns olägligt. När dessutom den unga eleven i Jokela gymnasium i Tusby motiverade sina mord som han utförde den 7.11 2007 genom att hänvisa till sin ”naturvetenskapliga” livsåskådning och skrev i sitt manifest ”Jag har fått nog. Jag vill inte vara en del av det här ruttna samhället. Som en del visa män har sagt är mänskligheten inte värd att räddas, utan bara att dödas” och ”Ingen nåd för jordens avskum! Mänskligheten är överskattad! Det är dags att återgå till naturligt urval”, verkar det som om dessa livsåskådningar med all rätt bör vara föremål för kritik. Men är denna kritik verkligen befogad?

Hösten 2007 skrev jag min avhandling pro gradu med rubriken Från replikator till människa – En innehållslig analys av den livsåskådning som kommer till uttryck i Richard Dawkins tidiga populärvetenskapliga litteratur. I denna avhandling lyfter jag fram den livsåskådning som Richard Dawkins uttrycker i tre av sina böcker.

Dawkins bygger sin livsåskådning på naturvetenskapliga rön

Dawkins är kontroversiell, framför allt för hans kritik av religiösa system, och hänvisas ofta till i olika debatter. Han försöker genom naturvetenskaplig kunskap bygga upp en hel livsåskådning, en livsåskådning som han anser kan ersätta religioner och som han hoppas att alla människor skall ta till sig. Han har titulerats av professor Anders Jeffner som ”samtidens största teologiska ateist” och anses av många vara en ledstjärna för darwinismen i samhället. Den livsåskådning som han vill föra fram bygger på tanken att evolutionen genom det naturliga urvalet endast gagnar generna. Allt levande, även människan, är underställd sina gener och människans enda uppgift här på jorden är att sprida sina gener vidare till nästa generation. Denna livsåskådning benämner Dawkins som ”darwinism”. I ljuset av det verklighetsscenario som Dawkins målar upp skulle det inte vara förvånande om jag i min undersökning fann ett förhållningssätt till livet som kändes känslokall och som präglades av en total nihilism. Min undersökning visade dock något helt annat. Den visade att Dawkins livsåskådning inte skiljde sig avsevärt från t.ex. ett kristet förhållningssätt. Både ett kristet och ett darwinistiskt förhållningssätt till livet ger en grund för en etik och försöker förklara människans plats i världen och hennes ursprung. Den största skillnaden fanns i det att Dawkins livsåskådning försökte ge en alternativ förankringsgrund till den gudomliga.

Dawkins är inte en genetisk determinist

En sak som jag brottades med i början av skrivprocessen av min avhandling var att artiklar och böcker som behandlade Dawkins åsikter gav bilden av att Dawkins var en ”genetisk determinist”. Allt beteende uppfattas av genetiska determinister som styrt av genernas inverkan på organismen. Människans beteende ses därför endast som processer som är till för att maximera genernas spridning till nästa generation. Det som jag däremot fann var att bilden av Dawkins som genetisk determinist är felaktig. Det finns vissa deterministiska drag hos honom men att påstå att hans livsåskådning bygger på genetisk determinism är felaktigt. Hans determinism begränsar sig till att han tror att människans beteende har formats genom naturligt urval. Däremot menar han att utvecklingen av människans hjärna har gått så långt att den har gett upphov till medvetande hos människan.

Människans medvetande har lett till att hon kan bryta från träldomen under generna och bete sig på ett sätt som inte nödvändigtvis maximerar genernas spridning. Förutom detta kritiserar Dawkins dessutom genetiskt deterministiskt tänkande eftersom det inte går ihop med vad vi vet om människans beteende. Varje människa vet av egen erfarenhet att hon kan avstå från hennes impulser. Dawkins använder sexualitet som ett exempel. Fastän man anser sig själv vara genetisk determinist kan man sannolikt avstå från att ha sex när det är socialt olämpligt. Eftersom man kan göra sådant som inte maximerar genernas spridning är genetisk determinism enligt Dawkins en ohållbar förståelse av genernas influens på människans beteende.

Eftersom Dawkins inte är en genetisk determinist behöver man inte heller anta att han vill att moral eller ett samhälle skall formas utifrån evolutionsteorin (som vissa biologer har försökt). Han skriver t.o.m. i förordet av hans bok Den själviska genen att han starkt motsätter sig en sådan utveckling. Av den anledningen blir det intressant att se vilken moral och samhällssyn som han står för.

Dawkins moral präglas av ett situationsetiskt tänkande

Om Dawkins var en genetisk determinist skulle det vara sannolikt att finna en moral i hans böcker som helt bygger på det som vi vet om människans evolution genom naturligt urval. Men eftersom han inte är det fann jag en helt annan utgångspunkt för hans moraliska tänkande. Dawkins moral har sin utgångspunkt i att de situationer som en människa ställs inför är så komplexa att en allmängiltig moral inte går att finna som skulle gälla för alla människor i alla situationer. Detta förhållningssätt till moral går under benämningen ”situationsetiskt tänkande”.

Regler och föreskrifter fungerar med ett situationsetiskt tänkande som vägledande för människan när hon försöker göra moraliska omdömen. Det är sannolikt att många människor känner igen sig själva i detta förhållningssätt till moral. Alla människor handlar på ett sätt i en viss situation, medan man kan handla annorlunda vid en till det yttre nästan identisk situation. Detta kan även gälla djupt religiösa människor som påstår sig t.ex. följa Bibelns bud. Av den anledningen är inte Dawkins i grunden annorlunda många människor, religiösa eller icke-religiösa, i detta avseende. Därför var det inte heller konstigt att han uttryckte värderingar i mitt analysmaterial som är allmänt accepterade, t.ex. att alla människor har lika värde.

Dawkins samhälle bygger på altruism

Dawkins vill inte att ett samhälle skall byggas upp som bygger på evolutionsteorin. Han anser bl.a. att ett sådant samhälle skulle vara synnerligen otrevligt. Därför förbipassas evolutionsteorin till att endast bli en del av skolundervisningen i samhället. På vilken grund vill Dawkins i så fall att ett samhälle skall byggas? För Dawkins är det naturliga svaret altruism. Han vill att mänskligheten tillsammans skall diskutera hur ett sådant samhälle skulle kunna formas för att därefter göra det till en verklighet. Skapandet av ett sådant samhälle kommer inte utan sina utmaningar. Däremot anser Dawkins att given tillräckligt mycket tid kan ett sådant samhälle bli en verklighet. Dawkins tyr sig inte till genetiskt deterministiskt tänkande för att motivera vikten av att skapa detta samhälle. Altruism som Dawkins förstår det går inte ihop med genetisk determinism eftersom altruism överlag inte gagnar genernas spridning.

En livsåskådning som alla andra?

Min undersökning har bl.a. visat att de deterministiska dragen hos Dawkins har överdrivits. Hans förhållningssätt till livet skiljer sig inte nämnvärt från andra människors förhållningssätt, åtminstone när det är fråga om moral- och samhällssyn. Jag tror även att många människor, även religiösa, ser likheter mellan sin egen livsåskådning och den som Dawkins representerar.

En livsåskådning som dödar?

Direkt efter dödsskjutningarna i Tusby började debatten på bl.a. olika internet-bloggar över hur denna fruktansvärda händelse hade kunnat ske. Ett argument lyfte fram den unga mannens livssyn. Argumentet löd förenklat att eftersom han motiverade i ett manifest sina (kommande) mord med naturligt urval, betyder det att en individ som har en naturvetenskaplig syn på världen kommer att vara mera benägen att göra sådana våldsdåd. Detta argument fungerande som en grund för att bl.a. försvara den egna, kristna livsåskådningen. I ljuset av min undersökning torde sådana argument te sig absurda. Min undersökning har visat att en naturvetenskaplig livsåskådning inte naturligt för med sig sådana våldsamma tendenser som den unge mannen uppvisade. Jag är säker på att Dawkins skulle precis som alla andra gjorde förstå dessa våldsdåd som avskyvärda. Inte heller skulle han anse att de representerar den bild av världen och människan som han vill föra fram. Och fastän en person skulle vara av den åsikten, som den där unga mannen, att mänskligheten inte är värd att räddas och att den är överskattad, föranleder detta oss inte att tro att denna person skulle ”ta saken i egna händer” och mörda oskyldiga människor. Denna tendens förekommer inte hos en fungerande individ. Den förekommer endast hos individer med allvarliga psykiska problem som eventuellt har lett till total nihilism. Och ingen livsåskådning kan ändra på det.

Fredrik Portin

Skribenten är teologiemagister och fungerar som församlingspastor i Åbo svenska församling.