Möt årets nya docenter vid Åbo Akademi

År 2020 har också inneburit annat än Covid19. Vid Åbo Akademi har nya docenter i de teologiska ämnena poppat fram som sällan förr: i augusti hade det hållits sammanlagt fyra docentföreläsningar i tre ämnen, nämligen praktisk teologi, kyrkohistoria och dogmatik. Teologia.fi intervjuade de nybakade docenterna Marie Rosenius (pt), Jakob Dahlbacka (kh), Timo Nisula (st) och Gerd Snellman (kh).

Låt oss tillsammans verka för innovativa rum!

Marie Rosenius

Marie Rosenius intresse för teologi i allmänhet och ecklesiologi, dvs. teologi om kyrkan, i synnerhet, väcktes medan hon jobbade med pedagogiska uppgifter i Svenska kyrkan. Då sökte hon in till Umeå universitet, pluggade teologi och prästvigdes i Luleå stift år 2008.

Rosenius kunde ändå inte låta bli att fortsätta forska, vilket resulterade i en doktorsavhandling år 2015 och efter det i en forskarpost vid Åbo Akademi. Ledtanken för Rosenius forskning har ända från början varit en praxisnära utgångspunkt.

– Det som drivit mig, som ecklesiolog, att forska vidare är inte minst att jag genom praxisnära forskning och undervisning av blivande präster rört mig i gränslandet mellan akademi och kyrka och härigenom uppmärksammat problemkomplex som varit angelägna att belysa, beskriver hon.

Efter doktorsavhandlingen och den därigenom väckta forskarkallelsen var inte docenttiteln bara en logisk nästa milstolpe på den akademiska karriären. Rosenius berättar att den främsta orsaken till att ansöka om titeln var en genuin kärlek för ämnet praktisk teologi samt möjligheten att kunna främja både sin egen utveckling som forskare och den akademiska miljön hon är verksam i.

Det som drivit mig, som ecklesiolog, att forska vidare är inte minst att jag genom praxisnära forskning och undervisning av blivande präster rört mig i gränslandet mellan akademi och kyrka.

Just nu forskar hon om delaktighetsstrategier i gudstjänsten. Hon fokuserar på vilka konsekvenser oreflekterade synsätt på kyrka och lärande bakom dessa strategier kan få på barn, gudstjänst och kyrka.

– Som jag framhåller i studien finns det skäl att reflektera över frågan vad ”liturgisk delaktighet” innebär teologiskt! Min forskning är angelägen eftersom delaktighetsstrategier i nutida folkkyrkor inte sällan implementeras utan mer ingående ecklesiologisk reflektion och härigenom kan verka i motsatt riktning än vad som var tänkt, förklarar Rosenius.

I sin forskning för Rosenius samman perspektiv inom olika ämnen som pedagogik, ecklesiologi och liturgisk teologi och bidrar på det sättet till teori- och metodutvecklingen inom praktisk teologi mera allmänt.

Metodologin är också ett område som Rosenius önskar fortsätta ägna sig åt. Dessutom vill hon fördjupa sig i fler delämnen samt vara med och stärka lärandemiljöerna inom praktisk teologi.

• Postdoc-projektforskare och docent i praktisk teologi med inriktning ecklesiologi vid Polin-institutet vid Åbo Akademi
• Docentföreläsning i februari 2020 med temat ”Historiska och aktuella perspektiv på praktisk teologisk och ecklesiologisk forskning”
• TD 2015 med avhandlingen ”Svenska kyrkan samma kyrka? Ecklesiologi före och efter relationsförändringen mellan kyrka och stat” (Umeå universitet)
• TK 2006 (Umeå universitet)

Det ogjorda får man inte ogjort, sade Matti Nykänen

Jakob Dahlbacka

Det var inte planerat att Jakob Dahlbacka skulle bli docent i teologi. Att inte planera framtiden för långt har faktiskt varit en av de bästa lärdomarna Dahlbacka tagit till sig under sin akademiska karriär.

Egentligen ville Dahlbacka bli arkitekt. Sedan han år 2004 började studera teologi som ett andrahandsval har han dock inte lämnat fakulteten. Under åren har han verkat som studerande och forskare samt i några repriser även som vikarierande universitetslärare. Slutligen var docenturen det självklara steget efter att ha doktorerat, om än i högsta grad oplanerat.

– Snarast var det en fix idé som jag såg som en möjlighet att kunna visa upp att jag faktiskt hade presterat något under de år som jag forskat, och att jag således gjort mig förtjänt av de forskningsmedel jag hade beviljats, beskriver Dahlbacka.

För tillfället handlar Dahlbackas konkreta forskning om ibruktagandet av den så kallade Lutherkyrkan i Helsingfors. Den nämnda kyrkans historia innehåller bland annat bombning och användning som krog innan den blev kyrka igen år 2016.

I min doktorsavhandling sysslade jag med så kallat religiöst historiebruk och det är något jag gärna skulle fortsätta med i någon form. Hur historien brukas kan man se överallt och i alla sammanhang, också religiösa, och det är något som inte lär upphöra i första taget.

Kyrkobyggnadens plats i dagens samhälle intresserar Dahlbacka också i ett vidare perspektiv. Mycket tyder enligt Dahlbacka på att kyrkan som byggnad har en viktig roll i Finland. Å andra sidan är det intressant att se om trenden att stänga och riva ner kyrkor kommer att sprida sig till Finland från övriga Europa.

– Kanske jag på detta sätt, genom att fokusera på kyrkan som byggnad, kompenserar lite för det faktum att jag aldrig lyckades ta mig in på arkitektutbildningen, noterar Dahlbacka.

När det gäller framtidsplaner och forskningsintressen är Dahlbacka mer försiktig. Han skulle gärna fortsätta forska vid akademin, men den oförutsägbara akademiska världen gör det svårt att bilda sig för rigida planer och visioner. Någonting vågar han dock medge:

– I min doktorsavhandling sysslade jag med så kallat religiöst historiebruk och det är något jag gärna skulle fortsätta med i någon form. Hur historien brukas kan man se överallt och i alla sammanhang, också religiösa, och det är något som inte lär upphöra i första taget.

• Postdoc-forskare och docent i kyrkohistoria vid Polin-institutet vid Åbo Akademi
• Docentföreläsning i februari 2020 med temat ”Sakralitetens återkomst – ett kyrkohistoriskt case”
• TD 2015 med avhandlingen ”Framåt med stöd av det förflutna : religiöst historiebruk hos Anders Svedberg” (Åbo Akademi)
• TM 2010 (Åbo Akademi)

Jag misstar mig, alltså är jag – Si fallor, sum (Aug.ciu. 11, 26)

Timo Nisula

Timo Nisula visste redan på gymnasiet att han var intresserad av teologi. Särskilt historia, gamla texter och kulturer fångade hans intresse, och efter studentskrivningar sökte och kom Nisula in både till teologi och till klassisk filologi i Helsingfors. Sedan gradun har Augustinus av Hippo fått spela huvudrollen i hans forskning.

För Nisula var docenturen en logisk fortsättning på forskarprofilen efter disputationen, men ändå inte bara det:

– Docenttiteln är otroligt fin: man får undervisa och handleda på den högsta möjliga nivån och inte minst på drottningen av vetenskapliga områden, dvs. teologi.

Även om Nisula medger sin respekt för begreppsligt noggrant och disciplinerat teologiskt arbete, karaktäriserar Nisula sitt eget intresse mera åt det estetiska hållet. Därför är tidiga teologers texter ett tacksamt forskningsobjekt.

Ett särskilt intressant och listigt är att använda sermocinatio, dvs. imaginära, skådespelade små diskussioner. Dagens stand up-komiker har likadana fiktiva dialoger i sina shows.

Speciellt predikningar bjuder enligt Nisula på ett utmärkt exempel på den kreativitet som manifesteras i sätten att kommunicera teologi i den tidiga kyrkan. För tillfället undersöker Nisula, förutom 300–400-talets gemenskapsidentitet, också Augustinus retorik, dvs. hur han använder språket för att förmedla Bibelns texter som ett levande, gudomligt tilltal till församlingen.

– Ett särskilt intressant och listigt är att använda sermocinatio, dvs. imaginära, skådespelade små diskussioner. Dagens stand up-komiker har likadana fiktiva dialoger i sina shows, beskriver Nisula sina upptäckter.

I framtiden planerar Nisula att i mån av möjlighet bredda sitt perspektiv till andra stora senantika predikkorpusar vid sidan om Augustinus. Även om källmaterialet är enormt och utmanande att tolka och forska i, vinner ändå fascinationen:

Predikoforskningen har inom den patristiska forskningen upplevt en ny, fin renässans under det senaste decenniet. Talen sparade från gudstjänster för 1600 år sedan utgör otroligt fascinerande material för en forskare i teologi och kultur.

• Docent i dogmatik vid Åbo Akademi
• Docentföreläsning i maj 2020 med temat ”När lammen tystnar: Hur predikade Augustinus om arvsynden, den fria viljan och andra farliga saker?”
• TD 2010 med avhandlingen ”Augustine and the functions of concupiscence” (Helsingfors universitet)
• TM och FM i klassisk filologi 2000 (Helsingfors universitet)

Stolt att vara laestadiansk kvinna

Gerd Snellman

Kyrkohistorisk forskare, gift, mamma, svärmor, farmor, hundägare – några ord som Gerd Snellman beskriver sig själv med. Hon bor i Jakobstad och hennes gudsrelation och andliga hem i den laestadianska väckelserörelsen är väldigt viktiga för henne.

– Jag är väldigt stolt över att vara laestadiansk kvinna, trots att jag inte har gillat allt som har hänt inom den laestadianska rörelsen, berättar hon.

Olika teman kring laestadianismen i svenska Österbotten har dominerat Snellmans forskning under hela hennes karriär.

Teolog blev Snellman i slutet av 1990-talet som en 30+ år gammal hemmamamma. Hon började inom Öppna Universitetet, fortsatte sedan vid Åbo Akademi till magisterexamen och efter det med doktorsavhandling om laestadianska kvinnor 2011. Sedan dess har hon forskat frilans som knuten till ÅA. Hon vill gärna fortsätta med det och ansåg att docenttiteln var på sin plats.

Olika teman kring laestadianismen i svenska Österbotten har dominerat Snellmans forskning under hela hennes karriär. Intresset för temat är personligt.

– Jag hör själv hemma i den laestadianska väckelserörelsen och kvinnornas roll intresserar mig. Vid sidan om forskningen har jag deltagit i frivilligarbete inom Laestadianernas Fridsföreningars Förbund rf (LFF) och också i Skutnäs bönehus i Jakobstad.

Att forska i ett tema som kommer så nära den personliga identiteten beskriver Snellman som både motiverande och utmanande.

– Det har inte forskats mycket kring den laestadianska väckelserörelsen i norra svenska Österbotten och det känns trevligt att få bidra med forskning av den anledningen. Sedan är jag ju knuten till rörelsen, vilket gör forskningen utmanande på samma gång. Men det finns nog också ett personligt intresse att granska och försöka förstå utvecklingen inom nämnda laestadianska förgrening.

I framtiden fortsätter Snellman gärna med väckelseforskning i ett mera tvärvetenskapligt perspektiv. Genom att tillämpa olika metoder och teoretiska referensramar hoppas hon kunna belysa nya sidor av ämnet.

• Docent i kyrkohistoria vid Åbo Akademi
• Docentföreläsning i augusti 2020 med temat ”Alla tillsammans? – Ideal, praktiker och utmaningar inom LFF-laestadianismen”
• TD 2011 med avhandlingen ”Sions döttrar : de laestadianska kvinnorna som traditionsförmedlare i norra svenska Österbotten åren 1927-2009” (Åbo Akademi)
• TM 2005 (Åbo Akademi)