| Susanne Mänttäri |

De tre abrahamitiska religionerna i Sydafrika. I landet där trauman från apartheid lever starkt i interaktionen mellan människor.

Följ med på en fascinerande resa i Sydafrika, där varje dag ger nya inblickar om människornas liv i ett pulserande samhälle. Ett otroligt vackert land med en fascinerande och gripande historia, som präglats av kolonialismen, slaveriet och apartheid. Denna resa blev en oförglömlig och berikande upplevelse.

I augusti 2023 anlände tio sydafrikanska studerande med sina lärare till Åbo. Tillsammans med tio Åbo Akademi – studerande och deras lärare fick de bekanta sig med de abrahamitiska religionerna i Finland. I februari 2024 reste den finländska gruppen till Sydafrika med samma syfte, att se hur interaktionen mellan de tre abrahamitiska religionerna fungerar där. Teologikursen ”Abraham Goes Global” ordnades av Åbo Akademi i samarbete med Stellenbosch University samt Polin-institutet. Denna artikel skildrar upplevelser från studieresan till Sydafrika.

Ankomsten och en utfärd till Godahoppsudden

Ankomsten till Kapstaden från ett ruskigt Finland fylldes med känslor av förväntan och spänning. Vi hade inte fått information om programmet eller om alla övernattningsställen, så ingen kunde veta hurdan resan skulle bli.

Vårt första övernattningsställe var Protea Hotel i Mowbray, en förort till Kapstaden.  Där fick vi först pusta ut efter den långa flygresan. Följande morgon började studeranden från Stellenbosch universitet anlända till hotellet. Det var fint att efter ett halvt år återse dem och fortsätta bekantskapen som börjat i Finland, men denna gång i deras hemmiljö. Under dagen gjorde vi en utfärd till Cape Point och fyren som skyddat sjöfarare i snart 180 år från Godahoppsuddens höga och branta klippväggar. Färden dit tog oss förbi de rikas bostadsområden och slumområden för de fattiga. Kontrasterna blev stora och väckte tanken om den närvarande tudelningen av fattiga och rika i Sydafrika. Jag indelar mina reflektioner i de tre abrahamitiska religionerna och sammanfattar mina tankar i slutet av texten.

De kristna i Sydafrika

Dutch Reformed Church

Under resan fick vi besöka olika kristna församlingar och delta i deras gudstjänster. Groote Kerk i centrum av Kapstaden hör till Dutch Reformed Church, den kristna kyrka som de första holländska kolonialisterna hämtade med sig från Europa. Vi deltog i söndagens mässa och från kyrkbänkarna följde en något annorlunda liturgi än vad man är van vid. I mitten av ena långsidan i den rektangelformade kyrksalen stod den stora predikstolen där Reverend Riaan de Villiers höll sin predikocentrerade liturgi. Under mässan förekom flera tysta böner då även prästen själv satt sig ner på en stol i predikstolen.  Nattvardselementen utdelades till mässbesökarna som förblev sittande på sina platser. Nattvarden saknade en viss högtidlighet som man kan känna av i de finska hemkyrkorna där nattvarden oftast centreras runt altaret.

Efter mässan diskuterades församlingens roll med Riaan de Villiers. Han betonade att den viktigaste delen av kyrkans arbete sker utanför gudstjänsten och en stor del av arbetet görs av frivilliga. Såsom i alla andra alla församlingar vi besöker kommer även här frågan upp om det samhälleliga ansvaret och bördan kring traumat efter apartheid. Riaan de Villiers berättar om utmaningen att arbeta för en mångskiftande kyrka då denna omringas av byggnader och gator som påminner om slaveriets tid. Det finns en tydlig vilja att arbeta för jämställdhet men hans tal innehåller en osäkerhet som jag möjligtvis senare under resan får ett svar på.

Dutch Reformed Church under apartheidtiden

Dutch Reformed Church uteslöts under apartheidtiden från de reformerta kyrkornas världsallians och beskylldes för sin hållning till apartheidpolitiken. Kyrkan utgjordes då främst av vita sydafrikaner som erkände denna politik. Detta förflutna påverkar ännu idag kyrkans och prästens arbete. När jag sökte efter mera information om kyrkan fann jag en podcast som behandlade den holländska reformerta kyrkans teologi under apartheidtiden (Teologiska rummet, Apartheidteologi i Sydafrika, 2014, https://sverigesradio.se/avsnitt/362649 ). Hans Engdahl, teolog vid University of Western Cape, sade att det under 1930-talet var teologer som utformade apartheidsdoktrinen vilket resulterade i grova brott mot mänskligheten. Det var en teologisk ideologi som enligt honom styrde det politiska skeendet och här hade Dutch Reformed Church, som försvarare av apartheid, en stor roll. Att med denna bakgrund försöka arbeta för jämlikhet i ett samhälle där alla har minnen och trauman från apartheidtiden är svårt.

Langa – distriktet som grundades för svarta och Langa Baptist church

Som kontrast till Dutch Reformed Church ståtliga kyrkor fick vi under resan även besöka kristna samfund där majoriteten av församlingarna utgjordes av svarta eller färgade. En av dessa kyrkor finns i distrikten Langa som har en hundraårig historia av raspolitik och segregation. Statsorten grundades för att regimen kunde tvångsförflytta svarta till ett avskilt område, separera dem från stadsmiljöer och ekonomin i stort. Langa blev med tiden ett vibrerande distrikt och betydande knutpunkt för politiskt motstånd. Under besöket till kyrkan Langa Baptist Church, får vi träffa pastor Sipho Zondi och hans fru. De berättar att kyrkan grundades år 1949 i ett område där fattigdom, våld i hemmen och arbetslöshet var mycket vanligt. Omständigheterna har inte ändrats mycket sedan dess, fastän slutet på apartheid lagligt gav alla samma mänskliga rättigheter. Sipho Zondi säger att Kapstaden är omgiven av områden som kämpar med fattigdom och att ha ett prästämbete i ett fattigt samhälle är mycket svårt. Människor brottas med brutna löften, ilska och resignation. I Langa finns ett stort problem med trasiga familjer där de flesta barnen saknar antingen den andra föräldern eller båda. Ett stort problem är att fadern till familjen fattas och detta har lett till att mor- och farmödrar har tagit över ansvaret av familjen.

Kyrkans viktiga uppgift i Langa

Människor kommer till kyrkan för att en stund komma bort från den realitet de lever i. De kommer för att få tala ut och Sipho Zondi säger att dessa diskussioner ofta har mera kraft än söndagens gudstjänster. Han talar om sitt arbete och att det ofta går ut på att identifiera ilskan och försöka få en ändring till stånd. Han betonar att kyrkan inte endast är en byggnad eller en rad gudstjänster. Kyrkan har en viktig uppgift med att gå ut i samhället och reagera till de behov som finns där. Langa Baptist Church har flera välgörenhetsprogram som finansieras genom donationer. Med hjälp av dessa har kyrkan till exempel organiserat ett stödprogram till tio närliggande skolor genom att köpa skoluniformer till eleverna, ge extra handledning till skolpersonalen samt organisera program för att åtgärda knarkproblemen. 

Det finns än idag en stor skillnad mellan de vitas kyrkor och de färgades i fråga om ekonomin och allmänna rättigheter. Sipho Zondi berättar ett exempel från ett närliggande samhälle för de vita där kyrkan fått tillgång till land och jämför med Langa Baptist Church som själv måste samla in pengar för att köpa upp tomten för sin kyrka. Han vill betona att ägandet av tomten för kyrkan ger församlingen religiös frihet.

Shekinah Full Gospel Church

Vi besökte även Shekinah Full Gospel Church i Mitchell’s Plain, en tätort till Kapstaden som kommit till på 1970-talet som en inflyttningsort för de färgade. Församlingens pastor, Dean Carelse, förklarar att kyrkan är en pingstkyrka med karismatiska perspektiv. Då Mitchell’s Plain ansågs vara en fruktsam plats för kyrkan grundades församlingen som vill vittna genom ordet, sången och goda gärningar. Han talar om att vittna om det goda som Gud gjort både i kyrkan och utanför den. Gudstjänsten vi fick medverka i var fylld av vittnesmål, sång och dans.

Indelningen i samhället påverkar församlingarna

Besöken till de kristna kyrkorna väckte tankar om att indelningen i rika, fattiga, vita och färgade även kan vittnas i kyrkobyggnaderna och i församlingarnas ekonomi. De kyrkorna som är belägna i samhällen för den fattiga befolkningen har sämre ekonomi och de flesta kyrkobyggnaderna är i sämre skick. När man jämför Groote Kerk i Kapstaden eller Moederkerk i Stellenbosch med Langa Baptist Church eller Shekinah Full Gospel Church finns tydliga skillnader i allt från kyrkornas konstruktioner till inredning. Fastän alla kyrkor har olika välgörenhetsprogram var det mycket viktigt för Langa- och Shekinah-kyrkorna att berätta om sin välgörenhet och allt vad det möjliggjort.

De ovannämnda kyrkorna finner jag vara segregerade vilket är förståeligt då de uppkommit för områden där befolkningens sociala status och hudfärg haft betydelse.  Det skulle ha varit intressant att jämföra dessa kyrkor till den katolska kyrkan i Sydafrika som har medlemmar från alla etniciteter. Hur ser deras verksamhet ut jämfört till exempel med den reformerta kyrkan?

Islam i Sydafrika

Under resan bjöds vi på en mångsidig presentation av islam i sydafrikansk kontext. Det är viktigt att förstå hur muslimerna kommit till landet, hur de behandlades under apartheidtiden samt deras liv i dagens samhälle. Efter frukosten den andra dagen på Protea Hotel, höll Dr Ala Alhourani från University of Cape Town en föreläsning som behandlade islam och muslimska samhällen i Kapstaden.

Sydafrikas första muslimer

De första muslimska arbetarna från Indonesien kom på 1650-talet. Under den tiden fram till 1800-talet hämtades slavar, politiska fångar och flyktingar från Indonesien. Ala Alhourani berättar att majoriteten av dessa slavar var sufi-muslimer. Även rika, högt utbildade muslimer skickades som politiska fångar till kolonin.  Under den holländska regimen förbjöds utövandet av islam. Detta ledde till att efterkommande till de första slavarna så gott som förlorade sin ursprungliga religiösa identitet.  När britterna i början av 1800-talet intog makten av Kapkolonin hämtades slavar och politiska fångar från Indien.

Under slaveriets tid växte muslimernas antal. Detta berodde på att kolonialisterna ansåg kristendomen vara de vitas religion och deras målsättning var att civilisera ursprungsbefolkningen, inte slavarna eller de politiska fångarna. Under den brittiska tiden godkändes islam men sufismen ville man tona ner för den ansågs ha ett afrikanskt ursprung. När de indiska muslimerna anlände delades den muslimska gemenskapen år 1860 mellan de som hade en bakgrund som slavar och andra. Britterna ansåg att muslimerna behövde en tydlig ledare och Abu Bakr Effendi valdes. Han tillhörde den sunnitiska Hanafi-skolan och drev regler angående muslimernas kost, klädsel och kvinnornas ställning. Under slutet av 1800-talet kom sufi-mästare från Asien, främst Pakistan och Indien, samt förespråkare för sunni från arabländerna.

Muslimerna under apartheidtiden

Under apartheids början indelades sydafrikanerna i fyra kategorier: vita, indier, afrikaner och färgade. Den färgade gruppen indelades ännu i undergrupper av vilka en var Cape Malay, den muslimska gemenskapen. Namnet Cape Malay har sitt ursprung i det språk som muslimerna från Indonesien talade.  Under apartheidtiden ville regimen undvika stora muslimska samhällen och muslimerna som länge bott på området Sixth District tvångsförflyttades och området gavs till de vita. Idag är muslimerna en minoritet i Kapstaden. Ala Alhourani berättar att religionen idag påverkas av de större muslimska staterna.

Det färgrika Bo-Kaap området

Samma kväll åt vi middag i Bo-Kaap området, ett färggrant område på sluttningarna till Signal Hill. De gamla kullerstensgatorna som kantas av hus målade i lysande färger är ett populärt turistmål. Bo-Kaap som också har kallats Malay Quarters, kom till då bostäder för slavarbetare byggdes här.

Trots att området idag är mångkulturellt är majoriteten muslimer och det finns ett starkt muslimskt arv med många moskéer.

Kapstaden är omringad av heliga muslimska helgedomar, kramat, ofta byggda vid en lugnare naturskön plats högre upp bland bergen. Dessa helgedomar är tillägnade heliga muslimska män som begravts i Kapstaden.

En middagsbjudning på en muslimsk högskola

Under den första veckan av resan var vi inbjudna till en middagsdiskussion på International Peace College, en högskola för islamiska studier.  Det var tydligt att tillställningen var väl förberedd med extra fin mat och festklädsel. Under middagen presenterade högskolans studerande dagens muslimska värderingar och hur dessa relaterar till tron. Kvällen blev trevlig med intressanta bordsdiskussioner, som kvinna främst med de kvinnor som satt vid samma bord.

Det vackra Stellenbosch området

I slutet av den första resveckan flyttade vi till Stellenbosch och Anatoth Retreat Center, en olivgård och reträttcenter långt ifrån centrum. Härifrån tog bussen oss varje dag på besök till kyrkor och moskéer i trakten. Stället var lugnt och naturskönt med en grönskande trädgård fylld av frukt- och olivträd. Runt omkring fanns vidsträckta områden av vinodlingar. Här kunde man se Sydafrikas vackra natur och njuta av lugnet i motsats till de folkrika samhällen vi besökte.

Fredagsbön och diskussion i en moské

I moskén i Stellenbosch deltog vi i fredagsbönen. Efteråt hade vi i salen där männen suttit en diskussion med imamen.

Han berättade att under apartheidtiden förflyttades de flesta muslimerna bort från området. Idag har moskén nära relationer med universitetet i Stellenbosch och muslimstuderanden. Till frågor gällande interreligiösa kontakter svarar imamen att före apartheid fungerade samarbetet väldigt bra men efteråt har inte de olika religiösa samfunden kunnat närma sig varandra. Dock finns det en interreligiös dialog som mest kanske är centrerad kring universitetet och dess studeranden. Imamen säger att kontakten med andra muslimska samfund är mycket nära och att det idag finns flera mångreligiösa familjer där den ena parten är kristen och den andra muslim.

Judendomen i Sydafrika

Hur kom judarna till Sydafrika

Såsom de andra abrahamitiska religionerna i Sydafrika, har judarna en egen tillkomsthistoria. Judiska bosättare började anlända till Kapkolonin efter britternas ockupation av landet och instiftandet av religiös tolerans. Efter 1880-talet anlände judar främst från Litauen och dagens traditioner och seder härstammar oftast från dem. Antalet judar har minskat och idag finns det ca 50 000 judar i landet. Samhället är en av de större judiska samhällen i världen och den största i Afrika.

Två judiska samfund

Under apartheidtiden räknades judarna som vita men trots detta respekterades de inte. Även här som på flera håll i världen håller den judiska gemenskapen reda på sina och har till exempel egna skolor för sina barn. Vi besökte två judiska samfund vilka båda omringades av höga staket och övervakningssystem. Det första stället var The South African Jewish Museum, ett komplex med synagoga, kosher-restaurang, bibliotek, ett konferens- och förintelsecenter.  Museet som officiellt öppnades av Nelson Mandela år 2000 skildrar de judiska förfädernas liv i Sydafrika. Museets talesman betonar att Sydafrika varit ett tryggt ställe för judar fastän även här blir antisemitismen mera högljudd i samband med världshändelser där Israel är inblandad.

De sefardiska judarna i Sydafrika

Ett annat mycket intressant besök gjordes till den sefardiska synagogan. Talespersonen tillsammans med rabbin Naftali Silver berättar gemenskapens historia och hur de kommit till Sydafrika. Medlemmarna till synagogan är arvingar till sefardiska judar från Rhodos. Det var år 1944 som Mussolini sände 2000 judar bosatta i Rhodos till Auschwitz. Endast 200 av dessa överlevde och av dessa immigrerade de flesta till Sydafrika. Talespersonen presenterar minnestavlor för dem som deporterades till Auschwitz och berättar deras historia. Gemenskapen försöker hålla de gamla traditionerna vid liv genom att lära de yngre. Rabbin och talespersonen berättar hur stort traumat efter förintelsen var och att de som överlevde inte kunde berätta om händelserna. De säger också att det judiska folket alltid har flytt ifrån någonting, även immigrationen till Afrika var en flykt, bort från fattigdom och diskriminering.

Jag hittade en intressant artikel om de sefardiska judarna i Rhodos. Artikeln ”The Secret of the last Jews of Rhodes”(2016) beskriver fyndet av en namnlista som gjorts av de italienska Carabinieris och hållits undangömd i Rhodos i 70 år. Denna lista innehåller namnen på de deporterade judarna (https://primolevicenter.org/printed-matter/the-secret-of-the-last-jews-of-rhodes/).

Under en paneldiskussion samma dag diskuterades den israelisk-palestinska frågan i Sydafrika. Det skulle ha varit önskvärt att ha diskussionen mellan kristna, judiska och muslimska representanter. Synvinkeln som presenterades av professor Esack Farid var i mitt tycke ensidigt och generaliserande. Utan att gå in på egna åsikter kunde en diskussion mellan representanter från alla abrahamitiska religionerna vara fruktsam. Kanske skulle en sådan diskussion i dag vara omöjlig, i ett land som bär en tung last av brott mot människorättigheterna.

Slutsatser

I min text förekommer terminologi som inte är passande för vår finländska syn på jämlikhet. Med detta menar jag termer på hudfärg som används allmänt i Sydafrika. Det är tydligt att människor i dagens Sydafrika indelas i grupper som på grund av apartheidtiden inte närmar sig varandra. Den ena gruppen känner ilska och den andra skam. Att se en dialog mellan dessa tycks inte vara möjlig. Människor söker sig till sina egna och för det mesta hålls man isär. Detta fick vi erfara då vi spenderade tid med sydafrikanska studerande vilka representerades av svarta, färgade och vita. Under föreläsningar och diskussioner hände det ofta att någon av de svarta studerande kritiserade den diskriminering de utsatts för och vita studerande teg och tog emot kritiken. Jag diskuterade saken med några och för dem var det omöjligt att försvara sig mot kritiken som de ändå tyckte var motiverad. De kände sig betryckta och förklarade att detta ofta var orsaken till att de höll sig för sig själva. Trettio år är en kort tid i människornas liv. Det behövs troligen flera generationer eller en större konflikt för att folket i Sydafrika skall kunna samsas. Skillnaden på levnadsstandarden mellan de fattigaste och de rikaste är otroligt stor. Flesta av de färgade och svarta barnen får en sämre skolning och på så sätt sämre framtidsutsikter än de vita. Frågan hur man får den övre klassen att bidra till de problem som de lägre klasserna i samhället har är svår att besvara.

Vad gav resan oss?

Resan gav en djupare inblick av människornas liv och samspel i ett mångkulturellt samhälle och en jämförelse till vårt samhälle i Norden. Vi människor är egentligen lika var vi än lever, våra liv speglar den historia och de värden vi bär på. Vi lämnar bakom oss händelser som sätter stämpel på kommande generationer. Dessa försöker sedan leva vidare med sina minnen.

Under den första delen av Abraham Goes Global kursen besökte vi kristna, muslimska och judiska samfund i Finland. Vi fick en grundläggande förståelse för alla tre religionerna och deltog i föreläsningar med judiska, kristna och muslimska forskare och religiösa ledare. I Finland diskuteras mycket invandrarnas situation och deras möjligheter för integrering. Mångkulturalitet är ett relativt nytt fenomen i Finland och våra diskussioner rör sig därför om integration, möjligheter till arbete och utbildning. I Finland förekommer samarbete mellan olika religiösa samfund. Ett exempel är RESA forumet – religionernas samarbetsorganisation som genom interreligiösa dialoger arbetar för samhällsfred och religionsfrihet (https://uskot.fi/sv/om-oss/).

Erfarenheterna från Sydafrika är att i vissa samhällen såsom i Stellenbosch finns ett större samarbete för att värna om studerande vid universitetet. Allmänt fattas en interreligiös diskussion som beror på de kristna vita kyrkornas roll under apartheidtiden men också på att judiska samfund lätt gör sig isolerade. Religiösa samfund i fattigare samhällen har bättre interreligiösa relationer på grund av de svåra situationerna människorna i dessa samhällen lever i. Då vår värld blir alltmer mångkulturell blir dessa kontakter viktiga i att främja jämlikhet, förhindra fördomar och segregering.

Artikeln skriven av Susanne Mänttäri, teologistuderande vid fakulteten för humaniora, psykologi och teologi, Åbo Akademi

Läs mer om Sydafrikas religioner:

Arno Meiring, Piet Meiring. 2015. South Africa, Land of Many religions. Christian Literature Fund.

David Chidester. 2021. Religions of South Africa. Routledge.

Duncan Brown. 2009. Religion and Spirituality in South Africa: New Perspectives. University Of KwaZulu-Natal Press.