Att välja eller inte välja vaccin – är det en fråga om tro?

I november 2018 insjuknade ett ovaccinerat barn i Larsmo i Österbotten i mässlingen – en sjukdom som nästan utrotats i västvärlden tack vare förbättrade socioekonomiska förhållanden och etablerade vaccinationsprogram. Mässlingsfallet var inte det första eller enda fallet i Finland det året, men fick ändå stor lokal och nationell medial uppmärksamhet på grund av att det gällde ett barn som bor i ett område med låg vaccinationstäckning. Risken för en epidemi var reell, men tack vare myndigheternas intensiva arbete lyckades man hindra mässlingen från att spridas.  

Trots att det stannade vid endast ett diagnosticerat fall uppstod det en eldfängd debatt om vaccin och vaccinmotstånd både bland politiker, i nationell media och på sociala medier. Det faktum att det insjuknade barnet hade vistats på ett bönemöte i en laestadiansk fridsförening gav upphov till spekulationer om huruvida vaccinmotståndarna är laestadianer. En del undrade om det finns grund för vaccinmotstånd i Bibeln. Andra på vilka sätt vaccinval har med kristen etik att göra. 

Frågorna var många och vissa ville ge snabba och definitiva svar. Men svaren låter sig inte formuleras så enkelt eftersom det är oklart hur själva frågorna ska förstås. Vad handlar människors vaccinval om egentligen och varför har debatten om vaccin blivit så hätsk? 

VACCINTVEKSAMHET—ETT (VÄXANDE) PROBLEM?  

Någon gång runt millennieskiftet 2000 började vaccin diskuteras i allt större utsträckning i nyheter, på internet och i sociala medier. Särskilt i samband med specifika händelser som mässlingsutbrott, då nya vaccin tagits in i de statliga vaccinprogrammen eller då oväntat många personer fått biverkningar av ett vaccin, har vaccindebatten blossat upp till ett sällan skådat åsiktskrig. Det så kallade vaccinmotståndet – eller vaccintveksamheten som många forskare benämner det idag – har alltså ökat markant i hela västvärlden de senaste decennierna med påföljden att sjukdomar som mässling och kikhosta har börjat spridas igen till den grad att WHO tagit med vaccintveksamhet på listan över de tio största hoten mot global hälsa år 2019. 

Inom vaccinforskningen har man ur en mängd perspektiv undersökt vad den ökade vaccintveksamheten beror på, men än så länge råder det ingen konsensus om vilka de bakomliggande orsakerna är. Desinformation om vaccinens biverkningar , anti-vetenskaplighet eller vaccinens potentiella kopplingar till autism uppges ofta som vanliga orsaker och därför sätts mycket resurser på att förbättra informationen kring vacciner.  

Men fenomenet behöver studeras ur fler perspektiv i såväl global skala som i olika lokala miljöer. Inte minst för att vaccinfrågan på liknande sätt som klimatfrågan aktualiserar en mängd frågor som är relevanta för att förstå vår samtid, rådande värderingar och personliga övertygelsers karaktär.  

Ur ett teologiskt och livsåskådningsmässigt perspektiv kan forskning kring vaccinattityder alltså öka förståelsen, inte bara för hur människor resonerar kring vacciner, men för hur människor tänker kring sådana aspekter av livet som ger dem en känsla av mening så som vad en god hälsa är eller vad ett gott föräldraskap innebär.  

VACCINATTITYDER SOM EXISTENTIELL FRÅGA 

I samband med mässlingsfallet i Larsmo gjorde jag en intervjustudie som trots sin ringa omfattning avslöjade några intressanta saker med tanke på livsåskådningsforskningen. Nämligen: det är tydligt att många vill ta avstånd från möjliga värderingsmässiga, meningsmässiga eller övertygelsemässiga kopplingar till vaccinattityder. Det här gäller för såväl vaccintveksamma personer som vaccinförespråkare.  

En del hävdar bestämt att deras vaccinattityder enbart grundar sig på vetenskaplig forskning, medan andra vill definiera vaccinattityder som en medicinsk fråga som inte har något med personlig tro eller teologi att göra. En del uttrycker en misstro till det medicinska etablissemanget, medan andra åberopar folkhälsoargument för sin position.  

Givet den stridslystna polarisering som ofta präglar vaccindiskussioner är det förståeligt att det uppstår ett avståndstagande till sådana argument som i sammanhanget verkar mindre legitima, och ofta beskrivs just personliga värderingar, övertygelser och tro som sådana. Ändå är det just denna fråga som jag som teolog finner särskilt intressant: hur kan vaccinattityder bli begripliga utifrån ett existentiellt tolkningsmönster?  

I samtal med mina informanter aktualiserades nämligen en mängd frågor som hade att göra med hur och var de hittar trygghet och mening, och i hurdana sammanhang de känner tillhörighet. För att komma till rätta med och förstå varför människor väljer som de gör i relation till vaccin behöver vi alltså – menar jag – förstå denna bredare kontext som kan rama in vaccinattityder som en existentiell fråga.  

Att diskutera vaccinattityder som en fråga om existentiell mening behöver inte innebära att samtalet förs på en abstrakt nivå eller att människors vaccinattityder reduceras till en fråga om tro. Det innebär enbart att vaccinattityderna kopplas samman med människors upplevelse av till exempel skuld och skam, sorg och glädje, smärta och tomhet. Det här sättet att förstå existentiell mening grundar sig på en livsåskådningsförståelse som sätter personliga erfarenheter i centrum.  

Bland annat blir olika personliga upplevelser av sjukdom och lidande viktiga i sammanhanget. Upplevelsen av sjukdom är alltid knuten till en specifik tid och ett specifikt sammanhang. Förenklat kan man säga att sjukdom alltid bör förstås kulturellt, socialt, moraliskt och politiskt. Sjukdom väcker alltid tankar om livet som helhet och därför relateras sjukdom till upplevelsen av mening. I vår kultur där hälsa på många sätt kommit att bli synonymt med livets mening är sådant som hotar hälsan samtidigt något som hotar livsmeningen.  

VACCINVAL EN FRÅGA OM TRO? 

I vaccindiskussioner framträder hotet mot själva livsmeningen på flera sätt och i samband med mässlingsfallet i Larsmo blev det påtagligt att det aggressiva diskussionsklimatet inte bara handlar om en konflikt om hur olika människor uppfattar och upplever sjukdom. 

Eftersom det var ett ovaccinerat barn under skolåldern som insjuknade i mässlingen kom diskussionen även att handla om olika syner på föräldraskap. Den kom att handla om olika moraluppfattningar och om gemenskapsinriktade kontra individinriktade livssyner. På det här sättet avslöjar människors vaccinbeteende (huruvida människor väljer att vaccinera eller inte) och människors vaccinattityder (hur människor tänker kring vacciner) en hel del om människors övertygelser och vad som är viktigt för dem.  

Människor tror på olika förklaringsmodeller när det gäller hälsa och sjukdom. Människor tror och litar på olika informationskällor och auktoriteter när det gäller vacciner. Människor i extrempositionerna tror sig ha de rätta svaren i vaccinfrågor.  

Är alltså vaccinfrågan en fråga om tro? I Finland har det så kallade bibelbältet i svenska Österbotten utmärkt sig som en region med ett starkt vaccinmotstånd. Men huruvida vaccintveksamheten i regionen hänger ihop med den spirande religiositeten, den höga andelen svenskspråkiga eller de moraliska uppfattningar som dominerar just där återstår att se i de resultat som kommer att redovisas i ett pågående forskningsprojekt i samarbete mellan teologin och psykologin vid Åbo Akademi och Åbo Universitet.  

Pidempi, vertaisarvioitu versio artikkelista on luettavissa Teologisen Aikakauskirjan numerosta 4/2019.

Kirjoittaja